Kärleken är knepig!
Man träffar en person, man blir mer och mer intresserad av varandra.
Man "dejtar"(träffas) efter ett tag är man tillsammans, och allt är jätte bra.
Man utforskar mer och mer för varje dag som går ihop med denna personen, nya saker och allt är så spännande.
Sen då...
Man börjar älska varandra nått så otroligt och det är DÅ man blir sådär "orolig" vad som skulle kunna hända och inte.
Man blir rädd att personen som man helt plötsligt älskar av hela sitt hjärta, förloras.
Man säger att man litar på varandra, men kan man igentligen verkligen LITA på någon överhuvudtaget, kan man ens lita på sig själv igentligen ?!
Det finns ju inga garantier för något någonsin.
Det är då man blir så illa tvungen och lita på sig själv och sedan på denna personen och ta in allt han säger om att han älskar dig över allt annat, och att han aldrig vill förlora dig!
Man litar ju på personen så otroligt mycket, MEN.. litar man på personerna runt omkring ?! Litar man på någon så mycket som man säger att man gör så borde man igentligen lita på andra personer också pga skulle de hända nått så kunde man ju ändå inte lita på personen man älskar så otroligt, man är väl ändå två om den saken.. eller ?
Alla tankar som snurrar och är otrevliga blir ju bara ännu mer frågor, men vågar man ställa dom till personen utan att det ska låta helt fel ?


Det finns så sjukt mycket frågor, frågor som blir ännu mer frågor men inte ens mer än hälften finns det svar på !