Halloj...

Oj, längesedan man skrev av sig på denna blogg haha... svar JA de finns ett liv utanför internet också ;)..

 

Jahopp vart ska man börja..... 

 

Jo vi påbörjade en IVF behandling i oktober, med nässpray, sprutor, prover och läkarbesök. Härromdagen skulle vi tillbaka för ultraljud för och se om sprutorna har hjälpt att bilda äggblåsor. Vi var så glada att behandlingen snart skulle vara slut. Men den tog slut redan där på plats, istället för 10 äggblosor så hittade dem bara ETT stort ägg. Läkarn tog beslutet på plats att avbryta behandlingen och försöka själva fram till januari. Skulle detta inte fungera så startar vi om behandlingen i januari/februari. Jag har nog väldigt väldigt sällan känt mig så tom. Blev chockad, besviken, arg, ledsen och frustrerad..

VARFÖR ska detta vara så svårt för just oss? Att kunna få en egen liten bebis, att få våran egna lilla familj känns så långt borta :(. Att se alla sina vänner få barn och få njuta och ha denna egna lilla familjen. Man vill och är glad för deras skull, man håller humöret uppe, men igentligen är det så fruktansvärt jobbigt för jag vill också ha det där!
Att veta att vi inte kan göra NÅGOT eller hjälpa till på traven är så frustrerande så ibland vill jag bara skrika, gråta floder och bara gapaaaaaa....  Att denna läkarn bara tog våran önskan och trampa på den, kändes ungefär så! jag VET att han gjorde det av en andledning men man tänker inte så i den situationen. Nä men det är väl bara och förtsätta och fortsätta och försöka leva som man gjort innan. Men vissa stunder vill jag bara låsa in mig, spränga högtalarna och bara få tycka synd om mig själv! Nä jag är världens lyckligaste som har den mest underbaraste mannen vid min sida heeeeeela vägen, han sviker mig aldrig. Han är med mig i vått och torrt!!
Så jaa, nu få¨r vi helt enkelt hålla tummar och tår att vi får våran egna lilla bebis och familj nästa år ialalfall !!!!!


Jaaaa, jag har nu praktiserat i två veckor på demensboende och jag ÄLSKAR min praktikplats och min handledare är världens underbaraste! Idag hade vi handledaresamtal och fick massvis med beröm, känns konstigt eftersom jag känt att jag inte är så duktig eller att jag är väldigt osäker. Men efter hennes fina ord idag så känns det så bra så, trivs verkligen superdupermega bra :D 
Idag är det exakt 4 månader kvar tills jag tar examen, heeeeeelt sjukt vad tiden gått fort asså! Men ska bli så skönt och komma tillbaka ut i arbetslivet(håller tummarna att jag får jobb eller vikariat på praktikplatsen)..

OCH nu är det "bara" 227 dagar kvar till våran stora dag, bröllopet som vi längtar så mycket till! åååh drömmer mig bort extra mycket vissa dagar när man vl står där i sin brudklänning och ska möta min prins vid altaret, en helt underbar känsla :D ... 

 

 

Behövde skriva av mig kände jag, skönt ibland när man inte får ut allt i ord. 
Men nu blir det middag och läggdags, upp tidigt imorgon igen och "jobba" sååå roligt asså :D hehe!

 

 

 

byeeeeeeeeeeeeeee