Ja...

Första alla ♥️ dag utan pappa, allting detta året är första utan pappa. 

Det känns så otroligt sorgligt och jag blir så ledsen i hjärtat av tanken.

Aldrig mer kommer han gå med oss genom Trädgårdsföreningen, ta en fika på Café Rosen, se Leia leka i vattnet, lukta på rosorna. 

Jag är så så ledsen för pappas skull, att han missar så mycket och han visste själv om det. 

Jag kommer aldrig få se ditt leende, känna din värme och bara din närhet. Alla behöver sin pappa. Jag behöver dig!😥

Självklart kommer jag alltid ha mina och dina minnen föralltid, men när sorgen och alla varför tar över så ser jag bara allting du missar med oss, dina tre fina barnbarn och att vi med dig. 

Så fel så fel så fel....

Jag tittar på bilder där du ler, skrattar, håller Leia. Sen ser jag dig i kistan, kall, inte ett skratt, ingen glädje och DET är svårt att förstå. Sen ser jag plötsligt hur din kropp bara försvinner upp i rök, ditt skal, min pappa... 

Du är plötsligt bara borta... 

Jag tror inte att man hamnar någonstans, när man dör så är man bara borta. 

Men... samtidigt känner jag att jag måste försöka tro på att du är nånstans och du har det där leendet på läpparna igen, varm, en öl i handen och håller koll på oss barn & barnbarn från ovan... Jag hoppas🙏❣️

Jag vet att du vill vi ska leva på, och det gör vi. Men det är tufft, du var alltid ett stöd, för mig var och är du en sådan trygghet och att du bara försvann så fort är så sjukt overkligt. 

Många frågor jag aldrig kommer få svar på. 

Jag älskar dig pappa, jag älskar att du älskade oss villkorslöst♥️

Alltid är du med mig.