Går förbi bilder här hemma på dig.

Skrollar igenom bilder på telefonen.

Jag tittar, kanske säger "saknar dig" och går vidare. 

Stannar jag upp så känns det bokstavligen som någon kör en kniv rakt i hjärtat. 

Det gör så ont så ont, det blir tungt att andas, gråter i halsen finns där hela tiden, ögonen fylls och jag kanske sätter på en gladare låt för jag orkar inte må sådär... jag orkar inte sakna dig det gör för ont, det är för jobbigt...

Får dåligt samvete för att jag ibland inte ORKAR känna. Orkar inte gråta, orkar inte få den där klumpen i bröstet och gråten i halsen. 

Då skulle mina dagar bestå av gråtande 24/7...

Känns ibland löjligt att lägga upp vissa saker för andra att se, men det är på något mitt sätt att hantera lite i taget. Jag saknar min pappa, jag saknar honom så in i helvete varje förbannade jävla dag! Så arg frustrerad ledsen förbannad besviken irriterad och allt annat där emellan för han hade SÅ mycket att leva för och jag vet att han kämpade in i det sista men det räckte inte hela vägen 🥺

Din gravplats... Ditt namn på en gravsten...

Va!! Hur! Va! Sjukt! 

Sköter om det som när jag tog hand om dig pappa. Du är inte mindre viktig, du är min person som skulle leva hela livet. Det är svårt att behöva gå dit, men jag gör det hundra gånger om för du förtjäna allt jag kan ge. 

Jag kommer aldrig riktigt förstå att du inte bara är ett samtal bort. Min trygghet genom livet är borta. Kim är självklart en trygghet men det är helt två olika trygga platser.  

Saknar saknar saknar saknar saknar. 

älskar dig pappa, jag hoppas verkligen du kände det att vi älskar dig oändligt ♥️

Kontrast....